Olyckan

Den 15 februari -98 hände det som jag önskar aldrig hade hänt. Det var söndagsmorgon, och jag höll på som vanligt med lite av varje.....diskade, och dammsög. Senare under dagen skulle vi åka en sväng till Smålandsstenar och hälsa på. Benny satt vid datan, och då hade vi inte bredband, utan modem. Så varje gång någon ringde, så bröts kontakten med Internet.

Denna morgonen så bröts kontakten hela tiden, och Benny kunde inte förstå varför. Ingen av oss hade väl en tanke på att någon försökte nå oss. Till slut gav Benny upp, och vi väntade på om telefonen kanske skulle ringa. Och det gjorde den ju. Det var Kety i andra änden, som sa att Darko hade varit med om en bilolycka, och att jag skulle höra av mig till Nenad omgående.

Jag ringde Nenad med en gång, och han bekräftade det som Kety hade sagt, Darko hade varit med om en bilolycka. Han sa också att det var allvarligt, och jag ville genast åka till Smålandsstenar. Nenad sa att det var bättre att åka till Värnamo sjukhus, för det var dit dom körde Darko. Så jag och Benny åkte direkt till sjukhuset.

Innan vi kom fram till akuten, så var jag grymt nervös och orolig. Tankarna som for genom huvudet var, hur skadad var han, hur såg bilen ut. När vi väl kom till akuten, blev vi visade till ett rum för anhöriga. Och då visste jag, han var inte hos oss längre. Inne i rummet fanns redan Nenad, Monica och våran farbror. Monica vände sig mot mig, och sa "Darko finns inte mer, han är borta"

Sedan kommer jag ärligt talat inte ihåg så mycket mer, än just det att fler av dom närmaste kom in i rummet. Vi fick gå in i ett rum, och titta på honom, och han såg absolut inte ut, som om han hade varit med i en svår bilolycka. Han såg ut som om han sov, eller bara blundade, och när som helst skulle slå upp sina bruna ögon, och säga "Skojar lite bara" För han var sådan, skojfrisk.

Med hänsyn till Darkos barn, så sätter jag inte ut bilderna eller artikeln från olyckan. Istället finns här lite andra bilder att se.

Begravningen     Gåvor     Tillbaka